FaustA. Bonnier, 1925 - 369 pages |
Other editions - View all
Common terms and phrases
ALTMAYER anlete barm blick blott BRANDER bröst bär bävar böljor dansen djup djävul dyre vän död eder EUFORION Eurotas evigt famn fatta FAUST fjärran flickor Forkyas FROSCH fröjd fått fägring färd förrn Goethes gossen gott gång går gärna hand hava Helena helvetets Herren himlen himmelen hjärta Homunculus hulda håll hån HÄXAN hör intet jorden kall kerub kommande konst kraft Krist är uppstånden kval kyssa kärlek leva livet ljus ljuva lopp Lucifer luften långt låter längtan lärde magien Mammon MARGARETA MARKATTORNA MARTA Mefisto MEFISTOFELES Menelaos mål människan mänskliga natt Nereus njuta Nostradamus pergament pudel Rydberg rätt röst Serafernas SIEBEL sinne sjunger själ skapelsens skatt skolastikens skrud skåda skämt sköna slikt slår stackars stiger stjärna storm STUDENTEN stund stå sväva såg sång säger tankar tränga varda vart vårt väg vän värld Wagner åter ädla älskar ärkeänglarne
Popular passages
Page 199 - Quid sum miser tunc dicturus? Quem patronum rogaturus? Cum vix justus sit securus.
Page 25 - dessvärre också teologi', ur Goethes Faust I: »Så har jag, ack! med glödande flit / I grund studerat filosofi'n / Och medicinen, juristeri't / Och äfven, tyvärr, teologi'n / Och står här nu nätt opp så klok / Som jag var förut, stackars tok
Page 31 - I livets floder, i dådens storm är jag böljan här, är jag vinden där, alstring och grav, ett evigt hav, en skiftande id, livsglödande strid. I tidernas susande vävstol en skrud, en levande, härlig, jag väver åt Gud. FAUST. Du, som din krets kring världen slår i rastlös strävan ! nära står jag dig.
Page 167 - ... mig den härliga natur till kungarike, kraft till att fatta, kraft att njuta henne. Ej blott ett häpnande och kallt besök tillstadde du; du unnar mig att skåda djupt in i hennes barm som i en väns. Och varelsernas rader leder du förbi mig, lär mig känna mina bröder i stilla lund och snår, i luft och vatten.
Page 331 - Från att falla djupt räddas han endast av de levande bilder utav det goda och sköna, som han städse föder ur sig själv. Djävulen har därför svårt att göra honom till djur, ehuru lätt att göra honom till syndare.